Idag har det varit en härlig måndag :)  Färgade Mickes hår nu ikväll :) Mörkblond :D Han skulle köpa mörkbrnt till mig i går på ica,men han köpte fel, vilket inte gjorde något eftersom han kunde använda det :)  Imorgon ska jag färga mitt!!!  Tycker det är roligt att fixa och trixa med håret :) Orkar bara inte göra det i kväll... Vet inte vad som händer mer denna dagen. Börjar känna mig lite trött....  så det blir väl att glo på datorn eller kanske gå en kvällspromenad.... Vi får se :)

Klockan har passerat sju och jag är redan vaken :) Inte så konstigt, då jag gick i säng runt 22 i går kväll.

Om en stund ska jag käka frukost och eventuellt gå en promenad med sambon.   För några dagar sen togs några bilder på mig och även på micke (som jag tog)  Bilderna togs när vi var ute och gick vid vattnet här i Landskrona... och dom ska jag självklart lägga ut. Lovade mamma i telefon i gårkväll att jag skulle lägga in dom här :) så det ska jag göra!    Nu blir det att förbereda frukosten...är ganska  hungrig faktiskt..... Åt aldrig upp min pizza i går :/ var alldeles för trött för att äta och se på film :)  

Är jätte trött efter den här långa dagen som har varit....  Dagen är inte slut än, men jag tänkte ändå snart tacka för mig och  gå och lägga mig. Är trött som ett mumintroll :D   Får se om jag orkar vara vaken ett litet tag till.  

By the way; idag firar jag och älsklingen 28 månader tillsammans....   Tiden bara försvinner i väg :) men det som inte har försvunnit i väg är mina känslor för denna underbara karln :)   Grattis Gullet på 28 månadersdagen<3

Älskar dig, men det vet du redan..men jag säger det ändå! 

För den olycklige finns ingen större smärta, än att mitt i sorgen

minnas den dagen när han var lycklig.

 

Känner mig väldigt glad idag faktiskt :)   Hade tänkt gå en långpromenad och börja motionera regelbundet för att få kroppen i balans!  Motion är väldigt bra för att själen...   och för kroppen också såklart!    Nu behöver jag bara en stadig frukost och sen bär det i väg ut i det fina höstvädret :)

Jag är så jäkla förbannad på detta året.. Jag vet att det inte är just året jag ska vara arg på. Ett år kan inte påverka situationer, för ett år är inte en levande person,men jag är så arg  för att allt har blivit som det har blivit. Allt började bra och förhoppningarna flödade och allt pekade på att detta skulle bli det perfekta året....    Nu sitter jag här och är rädd. Ingenting har blivit som vi tänkt. Inga kvällspromenader i lund en fredagskväll, inga nya möbler till lägenheten, inga resor ,inga stora shopingdagar...absolut ingenting!  Allt känns bara som ett stort skämt! och snälla säg att det är så? Säg att jag bara drömmer en mardröm och snart ska vakna upp och då är allt som vanligt.  Jag vill att allt ska vara som förra hösten... Jag vill känna det där lugnet. jag vill ha tillbaks fredagarna från förra året.... Jag vill ha tillbaks middagarna på pilängsrundeln i köket.., Tryggheten,glädjen,alla mysiga stunder,kvällarna ute på balkongen...    Jag vill ha tillbaks allt!

Vem är Linda? vem är jag?

Jag har inte varit så snäll denna morgonen. Vaknade på fel sida och sen dess har allt varit kaotiskt....

Ska snart spela mitt favoritspel (Angry birds)  och försöka varv ner, så jag blir mig själv igen....  Hur jag nu är då?

söndag är nästan alltid fruktansvärt vemodiga. Det har jag alltid tyckt.   Camade lite med min syster och det var roligt, men det var lite strul med skype. Idag ska jag göra köttfärssås med makaroner hade jag tänkt... Hoppas jag lyckas bättre med det än jag gjorde med hamburgarna i går. Det  blev bara pannkaka av hela skiten.Kan bero på att jag var övertrött när jag gjorde dom... Det brukar sällan funka....   Inte när det gäller mig iallafall.

I går ringde mamma och berättade att Runo (Vår morbror) hade kommit hem till dom och sagt att mormor ligger på sjukhuset och är väldigt dålig.   Idag åkte mamma och Eva upp till sjukhuset för att besöka henne... Dom mötte Runo utanför entren.   Hon mådde inte så bra... Det var någonting med njurarna. Idag mådde hon lite bättre ochhade ingen blod i urinen.Det var ju jätte bra....  Hoppas att hon kryar på sig. Vore tråkigt om hon dog.

 

Nu har min efterlängtade månad äntligen börjat :) (Yeeeey)   Hösten är här och det märks av. Inte bara i luften utan även inom mig :)  Jag har fått höstkänsla :) Kanske inte lika stark som förra året..mycket på grund av våran situation,men den har ändå märkts av.Vågar inte vara för glad bara  (typiskt mig)  För jag vet ju hur det brukar bli då. Jag är ändå glad att det närmar sig mörkare tider. Tidigt mörknande under kvällstid och kyligare vindar.

Jag kan inte önska mer.. Eller jo det kan jag. Att situationen vi befinner oss i tar slut innan jul.För det är psykiskt påfrestande att famla runt i ovisshet.jag tycker att efter  7 månaders lidande och psykisk tortyr,så borde vi snart se ljuset i tunneln.Det positiva  med att det är helst nu är väl att jag kan hantera ångesten bättre på något märkligt sätt.

Jag hatar att ha ångest i solsken.. låter kanske märkligt. Solljuset verkar ju vara rena ljusterapin för samtliga av befolkningen,men dock inte för mig.Jag kan inte njuta av soljuset när jag mår som jag gör. Sist jag njöt av solskenet var i januari detta året. Minns att jag och Micke var ute en ganska tidig morgon för att promenera in mot centrum. Vi skulle handla och bestämde oss för att gå till vattnet ett tag. Jag minns att jag hade min fåniga lila mössa som jag en gång hittade i Dalaberg i uddevalla för ett antal årsen.. Hur som helst ,så kände jag mig väldigt levande när vi gick där.Jag hade sådana förväntningar om detta året. Vi hade veckorna innan fått kontraktet på våran nya lägenhet och allt var frid och fröjd.Vi planerade hur vi skulle ha det,vad vi skulle göra i sommar...  Ingenting blev som vi tänkte och jag antar att det stör mig..Inte lite ,utan väldigt mycket. Promenaden slutade med att jag kom hem med världens köldklåda :)  Men det var det värt!   Vet inte varför jag tänker på just den dagen nu.Kanske för att det var innan allt blev katastrof?   För att det var en tid av drömmar,förhoppningar och glädje.. Vill tillbaks till den tiden...   jag fick aldrig ta med den glädjen till våran nya bostad. Det kanske är därför jag inte riktigt trivs.

Jag flyttade in här med oro inför framtiden och den oron har bara blivit värre.Jag vill att det tar slut! Nu! 

Så vi kan leva der live vi drömde om i januari.För det är vi värda.Ingen ska behöva gå i en dimma av ovisshet utan  karta och kompass....