Nu har min efterlängtade månad äntligen börjat :) (Yeeeey)   Hösten är här och det märks av. Inte bara i luften utan även inom mig :)  Jag har fått höstkänsla :) Kanske inte lika stark som förra året..mycket på grund av våran situation,men den har ändå märkts av.Vågar inte vara för glad bara  (typiskt mig)  För jag vet ju hur det brukar bli då. Jag är ändå glad att det närmar sig mörkare tider. Tidigt mörknande under kvällstid och kyligare vindar.

Jag kan inte önska mer.. Eller jo det kan jag. Att situationen vi befinner oss i tar slut innan jul.För det är psykiskt påfrestande att famla runt i ovisshet.jag tycker att efter  7 månaders lidande och psykisk tortyr,så borde vi snart se ljuset i tunneln.Det positiva  med att det är helst nu är väl att jag kan hantera ångesten bättre på något märkligt sätt.

Jag hatar att ha ångest i solsken.. låter kanske märkligt. Solljuset verkar ju vara rena ljusterapin för samtliga av befolkningen,men dock inte för mig.Jag kan inte njuta av soljuset när jag mår som jag gör. Sist jag njöt av solskenet var i januari detta året. Minns att jag och Micke var ute en ganska tidig morgon för att promenera in mot centrum. Vi skulle handla och bestämde oss för att gå till vattnet ett tag. Jag minns att jag hade min fåniga lila mössa som jag en gång hittade i Dalaberg i uddevalla för ett antal årsen.. Hur som helst ,så kände jag mig väldigt levande när vi gick där.Jag hade sådana förväntningar om detta året. Vi hade veckorna innan fått kontraktet på våran nya lägenhet och allt var frid och fröjd.Vi planerade hur vi skulle ha det,vad vi skulle göra i sommar...  Ingenting blev som vi tänkte och jag antar att det stör mig..Inte lite ,utan väldigt mycket. Promenaden slutade med att jag kom hem med världens köldklåda :)  Men det var det värt!   Vet inte varför jag tänker på just den dagen nu.Kanske för att det var innan allt blev katastrof?   För att det var en tid av drömmar,förhoppningar och glädje.. Vill tillbaks till den tiden...   jag fick aldrig ta med den glädjen till våran nya bostad. Det kanske är därför jag inte riktigt trivs.

Jag flyttade in här med oro inför framtiden och den oron har bara blivit värre.Jag vill att det tar slut! Nu! 

Så vi kan leva der live vi drömde om i januari.För det är vi värda.Ingen ska behöva gå i en dimma av ovisshet utan  karta och kompass....