Just i denna stund som jag skriver sitter jag med gråt i halsen pga panikångest. Vill bara att min sambo ska omfamna mig . Jag orkar inte! Ska jag behöva leva med det här hela livet ut??? Så jäkla brutalt! Det tar så på min energi.....Jag har inte riktigt skaffat mig alla verktygen för att kunna hantera detta tillståndet så bra som jag skulle vilja. Får helt enkelt invänta lugnet.... Puss och kram bloggen <3