Känner inte igen mig själv...
Allt känns bara så himla konstigt. Jag minns tiden i uddevalla och lite hur jag kände mig då. Jag kände mig som mig själv. Som Linda helt enkelt. Senaste månaderna.... eller sen jag flyttade till Landskrona,så har jag inte kännt igen mig själv. I kävlinge kände jag trygghet och allt annat,men sen ett tag tillbaks,så har jag kännt mig otrygg och konstig. Det är som att jag inte riktigt känner dne kärlek jag får... som att den inte når fram till mig. Jag känner hela tiden att folk förändras till det värre. Plötsligt ,så betyder de små sakerna ingenting.. Det kanske är jag som inte utvecklas? Eller,så är jag redan färdigutvecklad? Isåfall,så har jag varit det väldigt länge nu. Fullt utvecklas kan man nog aldrig bli. Finns alltid nåt man kan lära sig...och det gör jag... Lär mig alltså. Allt jag vill är att leva så enkelt som möjligt. Jag hoppas att Micke står ut med mig under denna perioden när jag känner mig så här konstig. Folket utomhus känns konstiga,staden känns främmande to.m Micke känns främmande ibland. Som att jag inte känner honom,vilket känns konstigt med tanke på att vi pratar med varandra hela tiden. Jag saknar kävlinge. Staden jag och Micke förälskade oss mer i varandra och blev totalt kära i varandra. Staden som gav mig trygghet efter uppbrottet med mitt ex..Staden som inte ens är en stad utan en liten byhåla,men som gav mig mer än vad någon annan stad/By har gjort. Jag kanske bara har en svacka? Jag har kanske gått vilse i mina egna tankar? Allt känns bara fucked up och jag längtar tillbaks till en dag då allt kändes tryggs,lugnt och stabilt. jag är så glad över att ha Micke. Brukar påpeka det ganska ofta,men jag var tvungen att skriva det igen. Skulle han försvinna,så kommer hela mitt liv kännas som en dålig dröm...
Ska snart äta och sen ska jag hoppa i säng. Jag sov dåligt i går. Hade druckit 3 öl. Brukar sova dåligt när jag dricker.
Natti natti bloggen... Det enda jag har kvar från tiden allt var som vanligt...
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
