15årsen
Natten till idag var det 15 år sen 63 ungdomar miste livet iden anlagda backaplansbranden. Än idag känns det konstigt att gå på backaplan tycker jag. Jag minns när jag och min barndomskompis gick dit dagarna efter branden för att titta. Ett hav av blommor och ljus låg utspritt runt byggnaden där det hände. Då var jag bara 9 år och kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt eller hurpass allavarligt det egentligen var. på 5 årsdagen åkte jag och mina syskon samt deras kompisar till ´lokalen som stod öppen för anhöriga och allmänheten. Minns att låten The rose spelades i hela lokalen och det stod glasskåp med personers tillhörigheter och blombuketter samt foto . Det var en hemskt ledsam stämmning och man kunde nästan höra skriken och känna paniken trotts att det hade gått 5 år. Genom att besöka platsen och läsa personers berättelser har jag lyckas få bättre perspektiv och mer förståelse för det som har hänt. Nu har det alltså gått 15 år och det känns som nyligen man läste det på nyheterna. 15 år har dessa ungdomar varit döda och backaplan känns fortfarande så fylld med sorg. När man går förbi minnes monumentet som placerats där,så känner man verkligen att här finns det sorg. En sorg som aldrig kommer att lämna platsen. Sorgen har lämnat ett avtryck som aldrig kommer att suddas ut. Även om jag inte kände någon som dog där ,så känner jag ändå sorg för dom som dog i branden och deras anhöriga.. Hoppas dom fått vila i frid och jag hoppas även innerliget att Backaplansbranden inte bara ska ses som en katastrof utan även som en symbol som får folk att förstå att man ALDRIG SKA LEKA MED ELDEN!
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
