Jag sitter och tänker på Uddevalla. minnen från den tiden.Alla människor jag träffade på när jag bodde där och sånt vi gjorde. Skulle jag beskriva min tid i Uddevalla och känslan som staden och alla människorna där har gett mig så skulle jag beskriva den som ett mörkt  vakum i rymden med små små ljus... det låter konstigt jag vet... När jag tänker på uddevalla så får jag  upp små bilder av månen,skogar och en stjärnhimmel,för det var dom 3 sakerna som förgyllde min tid där..men när jag tänker på det så får jag en klumpi halsen och de känns som att jag ska brista ut i gråt... Jag lämnade kvar så mycket skit bakom mig i Uddevalla och jag har ett sånt stort samvete..det kväver mig.Jag förstår inte hur jag kunde vara en sådan människa.. men man kan inte få något ogjort i efterhand det vet jag. Det finns små saker som jag skulle vilja ha tillbaks..men som jag vet inte skulle känas likadant idag...för nu är allt helt annorlunda. Jag är annorlunda,livet är annorlunda..inget skulle vara detsamma nu som då.... men jag skulle gärna vilja sitta vid ett berg i närheten av fjorden och  blicka ut över havet vid solnedgången. Gå upp till tureborg och tända ljus i en cirkel . jag skulle vilja ta bussen till torpsköpcentrum  och shoppa och käka gott för atts en åka hem och bara mysa.... sen skulle jag vilja sitta på torget vid statyn en varm sommarkväll och räkna dom få stjärnorna som syns på himlen innan det har blivit helt mörkt  ....Jag skulle vilja ha pizza kväll inne på pingvin..ja det finns mycket jag skulle vilja göra i Uddevalla en sista gång. Ingenting känns normalt längre och alla spöken från uddevalla gör sig mer tydliga från och till. Jag saknar det och jag saknar det inte. jag saknar viss  dagar,vissa skratt,vissa tillfällen. Ibland ångrar jag tom att jag flyttade dit.Jag vill inte känna till den stade,den byn.... samtidigt som  jag vill minnas allt. jag vill inte att minnena ska blekna,men jag orkar samtidigt inte minnas. Det gör för ont.

Uddevalla kommer nog att spöka för evigt..kanske inte varje dag,men ibland då och då..Jag fick ju inget riktigt avslut... Jag fick flera.  Det gör så ont i själen. Jag vill bara få det ogjort,men då kanske jag inte hade haft livet som jag lever nu med min underbara sambo... Jag hade inte haft något av det jag har idag. så på ett sätt är jag tacksam för att uddevalla ledde mig dit jag är idag. Nu har jag fått känna äkta kärlek och fått uppleva saker som jag aldrig hade gjort om inte uddevalla hade funnits i mitt liv.  Jag vill iallafall att denna ledsna och kvävande känslan ska sluta att förfölja mig... Jag vill inte ha ont mer.jag vill släppa taget.