Älskar dig.
Jag känner mig elak som känner mig svartsjuk gällande dig.Jag tycker inte att man ska vara svartsjuk på den man älskar...inte på en fjantig sak som ditt liv du levde innan mig.En stor del av mig önskar att jag kände dig där och då,en liten del av mig är glad att jag inte gjorde det. Jag önskar att just DU fanns där när jag mådde som sämst.Jag önskar att jag hade ditt nummer,så jag bara kunde ringa dig när jag behövde prata.Jag hade ingen..inte ens den jag då levde med. Den trygghet du ger mig har jag aldrig upplevt innan. Dagarna innan vi kom varandra nära,var jag rädd att du skulle försvinna.Det kändes som att du bara var där tillfälligt. Jag kände oro inför framtiden,jag trodde aldrig att jag skulle hitta min stora kärlek...Jag trodde att jag skulle få leva ensam i resten utav mitt liv...eller i värsta fall leva med någon jag inte litade på,som inte kunde ge mig den uppmärksamheten som jag behöver...som alla behöver.Jag trodde inte att jag kunde hitta någon som kunde leva med mina fel och brister,och det gjorde jag inte heller.Du hittade mig! Jag älskar dig i nöd och lust. Den känslan och det lugnet du ger mig betyder allt.
Älskar dig<3
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
